Vad vet du?

Det fanns tillfällen då jag undrade hur det var att ett anmärkningsvärt antal Eurasians faktiskt italienska och en Javanesiska prinsessa som mamma hade. Varför Eurasians själva var alltid så trevligt, men med samma intensitet kan vara en annan dålig termer. Eller varför min mormors mor aldrig formellt indonesisk familj foton att se. Svaren på dessa frågor har jag nu. Men nyligen har jag en ny fråga.

Skönheten i indisk kultur, jag tror jag växte upp med underbara berättelser om en äventyrlig ungdom. Varje födelsedag min farfar visade igen alla bevittna de händelser han bevittnat i Indien. Jag kan omöjligt återge eftersom det, förutom det faktum att jag tyvärr har nästan tjugo år sedan såg jag på sådana stunder, särskilt med stor stolthet för honom. Han var så njuter berätta, så gott och så fräck att beskriva sina egna erfarenheter skratta, att han har vunnit för alla. Det var min farfar och morfar hade inga sådana extraordinära historier som han. Han visste vad det var.

Som ett barnbarn är jag inte unik. Fler och fler jämnåriga från sina mor-och farföräldrar för första gången - inte alltid glad - att höra berättelser som deras föräldrar aldrig hört talas om. Och det är något vackert av vår kultur: Indo varje har sin egen historia att berätta, andra föräldrar, andra upplevelser under den japanska ockupationen och repatriering bersiap. Detta gör varje unik Indo. Till skillnad från andra Eurasians. Endast om alla Indo unika är vi inte alla lika?

Åh, nu har jag glömt helt och hållet jag bad dig att berätta. Det bubblade upp när jag fick ett mail från en ung indisk, låt oss kalla honom Bob. Bob bad mig att svara på hans uppsats för historia. Jag ska berätta ärligt, jag tvivlar. Även om jag ganska indiska historien har fördjupats, vet jag att inte allt jag vet. Hur som helst. Jag bestämde mig för att gå in i det, eftersom Bob arbete berodde på att ett fel efter den andra. Bob skrev "Du fick bara till Nederländerna om man kunde bevisa att du godkänt för en holländsk far. '" Warga Negara: s (ångerfulla) kom till Nederländerna mellan 1957-1964. "Och" cirka 350.000 Eurasians har gått till Nederländerna och cirka 1 till 4.000.000 har kvar. " Varje Indo sin historia, vet att dessa påståenden är nästan rätt.

Så jag skrev Bob. Jag gillade sättet han var upptagen med sin bakgrund, men att saker och ting var mer nyanserade. Jag gav Bob några exempel. Så du skulle kunna erkännas av Nederländerna en förfader, men om du inte kände igen, du var närmare till båten. En spijtoptant var inte samma som en Warga Negara, de var ex-Warga Negara-talet och det fanns även Warga Negara vänstra (som kan spijtoptant hade velat, men väl, att bortsett). Och dessa siffror var något - helt - annorlunda, men han var egentligen bara självstudier att göra.

Till min förvåning fick jag ett vidarebefordrat e-postsvar från Bob, som en komplimang honom med hans pjäs, och flera gånger upprepat: "Du har väl märkt". Den "vad hon vet nu", var bland de djärva linjerna. Att någon visade sig vara hans farfar hade Bob förklarade hur det var, liksom tidigare, i Indien. Plötsligt insåg jag Nackdelen med beundran för en farfar, och det faktum att alla Indo unikt.

Ack, min fråga! Det var hur kommer det sig att det finns så många variationer bland indo cirkulation av indisk historia?

Denna kolumn publicerades först i skärgården magazine 2009 (hösten).

Liknande inlägg

• Inga relaterade inlägg

Taggar: Indiska farfäder

Detta inlägg postades Onsdag 21 oktober, 2009 kl 3:23 och är arkiverat under Kolumner . Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar , eller trackback från din egen sajt.